Text: Astrid Menasanch Tobieson med Anna-Karin Håkansson
Regi: Astrid Menasanch Tobieson
Musik och videodesign: Gustav Nordmark
Medverkande: Anna-Karin Håkansson
Pianist: Charlie Josephson
Foto: Per Kristinanse
Kollage: Jenny Nordmark
När Miros baba får sparken från sitt jobb står familjen helt utan försörjning. För att få ekonomin att gå ihop tar baba i smyg ett jobb som event-maskot. Han skäms. Han får ett jobb på ett poolparty hos suedieeliten iklädd kanindräkt. Festen spårar ur och tillslut blir baba knuffad i poolen och sjunker sakta ner.
Hur hamnade baba där egentligen? Hur blev allt så här från första början? I sin strävan att försöka återskapa den där kvällen börjar Miro minnas sitt och babas gemensamma liv.
När baba faller i poolen är klockan 23.47 är en berättelse om att inte räcka till, om skam, om främlingsskap och längtan efter värdighet.
Urpremiär på Kulturhuset Stadsteatern 29 januari. Boka biljetter här.
Pjäsen finns publicerad i sin helhet på Spanska Konstinstitutets satsning för ny dramatik.
Manus: Astrid Menasanch Tobieson
Regi: Astrid Menasanch Tobieson och Olof Hanson
Scenografi: Jenny Nordmark
Mask och kostym: Daniela Krestelica
Ljusdesign: Hannele Philipson och Sofia Linde
Ljuddesign och komposition: Gustav Nordmark
Davood Tafvizian och César Sarachu
Astrid Menasanch Tobieson är dramatiker, regissör, skribent och utbildad skådespelare. Hon skriver och regisserar politisk teater som är både filosofisk och poetisk. År 2021 fick hon en utmärkelse av det Spanska Konstinstitutet (Kulturdepartementet) för att med sin pjäs “När baba faller i poolen är kl.23:47” förnya, utmana och utveckla den sceniska språket. Pjäsen publicerades i samband med och finns att läsa här.
Menasanch Tobieson dramatiker- och regi debuterade 2012 på Orionteatern i Stockholm med pjäsen Men det skulle ni aldrig våga. Samma år startade hon tillsammans med Denise Olsson scenkonstfrigruppen Stå!Gerillan som hon var konstnärlig ledare för fram tills dess avslut 2017.
Sedan regi och dramatikerdebuten skriver och regisserar Menasanch Tobieson kontinuerligt både för frigruppscenen samt för läns och institutionsteatrarna. För Nattpassage, I landet som aldrig brann brinner nu träden, Blommassakern och Club Janzon - en musikal om Irenes resa till vårdslakt fick hon Svenska Författarförbundets Dramatikerstöd. Nattpassage har publicerats i Teatertidningen 2017. Föreställningen blev uttagen till ett flertal festivaler däribland Ellas Crean i Madrid, New York Fringe Festival samt Amsterdam Fringe festival. Dessutom har den legat till grund för scenkonstutbildningen på det prestigefulla universitetet Lasalle i Singapore under blocket ”samtida politisk scenkonst”.
När Menasanch Tobieson var femton år gammal hörde hon någon som sa på radion: ”Det är inte personer, tider eller platser som är det relevanta utan det tillstånd som det här samhället försätter sina medborgare i. Leta där så finner ni svaren – men det skulle ni aldrig våga”.
Citat blev inte bara upphov till hennes första pjäs utan är även de ord hon ständigt återkommer till när hon letar efter vad som bränns. Sin regiutbildning fick hon genom att under flera år auskultera regissörer som Thommy Berggren, Stina Oscarson, Michael Cocke, Mar Navarro m.fl.
2015 tog hon sin skådespelarexamen på Estudio Corazza i Madrid. Skådespelarpraktiken gjorde hon på Göteborgs Stadsteater i I Annas garderob i regi av Suzanne Osten. Samma år spelade hon i Calixto Bieitos Opera Pepita Jimenez på Teatros del Canal i Madrid. Som skådespelare har hon annars stått på scener som Riksteatern, Uppsala Stadsteater, Teater Västmanland, Malmö Opera, Göteborgs Stadsteater, Gävleborg Folkteater, Teatro Conde Duque m.fl.
Dom dramatiker har hon även översatt ett flertal Strindbergspjäser (Pelikanen, Debet och kredit, Den starkare och Leka med elden) till kompaniet Teatro de la Reunión i Madrid.
Menasanch Tobieson rapporterar om Europas samhällsutveckling – med Spanien som ett av många exempel – i Aftonbladet, Sveriges Radio, Expressen och SvD. Hennes artiklar går som en röd tråd från det att den ekonomiska krisen får fäste i samhällsutvecklingen till dagens situation där kulturarbetare, vänsterpolitiker och ungdomar på sociala medier numera anklagas på löpande band för allt från ”brott mot den religiösa känslan” till regelrätta terroristbrott med fängelse som påföljd.